Dagens klasskamp och framtiden

Människan har alltid varit duktig på att bygga murar. Vi har byggt murar mellan svarta och vita, homosexuella och heterosexuella, rika och fattiga, troende och icke-troende, kristna och muslimer. Detta är osynliga murar som inte går att ta på, men som finns ändå. Dessa murar har fått fruktansvärda resultat som slaveri, folkmord och en hel rad olika krig.

 

Det är misstänksamhet mot det okända som skapar murarna, det vi inte känner oss bekväma med. Det bildas oro, rädsla och i värsta fall hat och det leder till en osäkerhet hos de skilda grupperna. Osäkerheten leder sedan till aktion för att få bukt med rädslan. Aktionen går ut på att få makt över motparten, att kontrollera den. Då har det plötsligt bildats ett förtryck. Den ena sidan förtrycker den andre och försöker med alla medel att försvaga den. Den starka sidan tar av den svaga sidan, roffar åt sig av deras tillgångar, för att bli ännu starkare.

 

Det finns även murar som är byggda av sten eller betong för att skilja människor åt. När Berlinmuren revs trodde nog de flesta att världen hade sett sin sista stenmur mellan två folk.

 

Men i Israel/Palestina byggs idag, i tvåtusentalet, en mur som är ett hånskratt rakt i ansiktet mot det svårt prövade palestinska folket. Den är en symbol för allt det förtryck som palestinierna har fått utstå i de över 50 åren som ockupationen har varat. Det är en mur som byggs på palestinsk mark, som skiljer familjer från varandra och som ger Israel fördel i form av stulna naturtillgångar. Världen står och tittar på medan detta händer och det är en skam.

 

Den svenska muren

I dagens samhälle kallas en av de hårdaste och mest svårforcerade murarna för kapitalism. På ena sidan står de rika och på andra sidan står de fattiga. I mitten står de som bygger muren; regeringen, i Sveriges fall socialdemokratin, och storföretagen.


Socialdemokraterna är enligt deras partiprogram ett socialistiskt parti vilket betyder att de strävar efter ett jämlikt samhälle utan klasskillnader. Men Sverige är idag ett land där pengar betyder makt och där klasskillnaderna är väldiga, trots att socialdemokraterna har haft makten under stora delar av det senaste seklet. Istället för att hindra byggandet av den kapitalistiska muren har socialdemokraterna skyddat dess grund och sedan stått och tittat på medan kapitalet har utökat sin makt och byggt en hög mur.


Det är de som har makten i Sverige och det är de som måste hindra de kapitalistiska krafterna från att fortsätta att bygga muren. Det är de som måste få stopp på den rika minoritetens förtryck mot den fattiga majoriteten. Även om muren är hög så är den inte omöjlig att riva.

 

Idag finns det ingen enad klasskamp från vänstern. Klasskampen kommer istället från den borgliga sidan, det är ett klassförtryck. Trots att murarna i samhället är starka har människorna kraft nog att riva dem, om vi gör det tillsammans. Det har vi sett flera exempel på genom historien, vissa försök har blivit mer lyckosamma än andra.

 

Rörelser i framtiden

Det är ofta inom kulturella rörelser som klasskampen framträder. Idag finns det mängder av grupper och skivbolag som utgör ett alternativ till den kommersiella världen, men det finns inget som håller samman de olika grupperna. Istället för att samarbeta arbetar var och en på sitt håll. Det finns tillräckligt med underlag för att bilda en ny rörelse, men förmågan att gå samman saknas även om viljan att förändra saker i högsta grad är närvarande. Det finns många som vägrar att böja sig för vår allt mer kommersiella och kapitalistiska värld och all ytlighet som omringar oss.


Jag vet inte om det kommer att uppstå en ny kulturell rörelse i framtiden som är lika bred som proggrörelsen var och jag vet inte om det finns någon möjlighet. Men jag hoppas det. Givetvis kanske den inte utformar sig på samma sätt och med samma sorts musik. Varje tid har sin musik. Men en gemensam musikrörelse som kan förändra saker i vårt allt kyligare samhällsklimat tror jag skulle betyda mycket.

 

Musiken speglar samhället vi lever i och jag tycker att det behövs ett starkare och engagerat ställningstagande mot orättvisorna i samhället. Vi måste öppna ögonen och gå samman för att på bred front stå upp mot förtrycket. Under- och arbetarklassen kan bara få till en förändring mot överklassen om de går samman. De lägre klasserna är i majoritet, och att minoriteten ska styra över majoritetens liv som de gör idag är orimligt.

 

Musiken får gärna vara en del av kampen, men måste få behålla sin frihet. Politrukerna får inte försöka kontrollera de musikaliska uttrycken, som de försökte göra med proggen, utan musiken måste få leva sitt eget liv, det får inte finnas några begränsningar. Det är ofta en ny musikstil som sätter igång en ny rörelse. Proggen, punken och hipphoppen var nya musiksorter som etablerade sig och med dem kom artister med ett samhällskritiskt ställningstagande.

 

Vad framtidens musikgenre kommer att bli är jag inte rätt man att sia om. Jag tror inte att folk är redo att sätta igång en ny vänsterrörelse idag som under sjuttiotalet, och vad framtiden har att utvisa vet jag inte. Vi kan bara hoppas att någonting händer som gör att det formeras ett motstånd mot de kapitalistiska krafterna, annars ser jag inte hur världen ska kunna överleva i framtiden.

 

Jag avslutar med att citera Doktor Kosmos i deras låt Vill ni ha det som i Sovjet, eller vadå? från skivan Ett enkelt svar där tar upp många av de viktigaste frågorna i dagens samhälle:

 

Det finns många som inte gillar tvång:

Arbetsgivaren vill inte tvingas betala samma lön till Johanna som till Johan.

von Knorring vill inte tvingas gå i samma skola som Ali Alkali.

Pappan vill inte tvingas vara hemma med Tindra ett helt halvår.

Storföretaget vill inte tvingas dela med sig av sina vinster.

Fabriksägaren vill inte tvingas låta sina anställda bestämma över sin arbetsplats.

Prästen vill inte tvingas viga Bertil och Sture.

Hyresvärden vill inte tvingas hyra ut till familjen Mombasa.

Tomatodlaren vill inte tvingas sluta spruta gift.

Den frihetstörstande spritliberalen vill inte tvingas stå i kö och betala 200 spänn för ett helrör.

Och den sköna snubben vill inte tvingas åka till Köpenhamn för att rulla en jolle.

Och när den sköna snubben har blivit ett skönt psyko så vill han inte tvingas till vård.

Och den rike vill inte tvingas betala för vården av psykot. 

 

Doktor Kosmos avslutar sedan låten med att konstatera att deras idealsamhälle är ett tvångssamhälle. Jag tycker att låten är en lysande sammanfattning på många av de frågor som vänstern alltid har kämpat för att förändra och som vi måste fortsätta att kämpa för i många år till.


Kommentarer
Postat av: Björn

Underbart att du driver en proggblogg.. det värmer en gör mig blad. Kämpa på! Jag ska bokmärka sidan!

2008-06-27 @ 19:36:05
Postat av: Björn

ha ha.. det gör mig glad inte blad =)

2008-06-27 @ 19:37:06
Postat av: Mats33



Hej, vi behöver folk som kan skriva för att starta en alternativpress i norr, se www.umeasfria.wordpress.com. Hör av dig om du vill, särskilt om du bor efter norrlandskusten. mvh m.

2008-12-04 @ 17:47:20
URL: http://www.umeasfria.wordpress.com
Postat av: Anonym

Mycket bra blogg, underbar läsning! Kolla upp detta fantastiska proggband som spelar i stockholm lördagen den 12 februari: http://www.myspace.com/thedivinebazeorchestra

2009-02-17 @ 17:08:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0