Jan Hammarlund

Jan Hammarlund var med redan på de första festerna på Gärdet vid en ålder av blott 19 år. Med sin karaktäristiskt mjuka och behagliga röst har han försörjt sig som vissångare i över 30 år.

Han fortsätter på den inslagna vägen.

 

Skivbolaget Silence upptäckte honom efter festen på Gärdet och han fick ge ut sin första skiva 1972 som fick namnet Befriade från skolan. Han har gjort tolkningar på många andra musikers verk genom åren. Bland annat så upptäckte han tidigt den chilenska vissångerskan Violeta Parra och tolkade flera av hennes låtar på albumet Tusentals stjärnor över Chile som släpptes 1974. Skivan gavs ut av Chilekommittén och samlade in mycket pengar till solidaritetsarbetet i Chile. Men han har även skrivit en mängd egna låtar som till exempel Jag vill leva i Europa, Skolsången, Ville och Valarna som sjunger som är en oändligt vacker duett med Turid. Han är även känd för sitt engagemang i gayrörelsen.

    1994 bildade han det egna skivbolaget Skördemåne där han hittills har givit ut fem plattor.

 

Vill inte idealisera proggrörelsen

Jan Hammarlund var väldigt ung under inledningen av proggrörelsen och förstod inte riktigt vad han var med om att starta.

   - Vi visste antagligen inte vad det var vi drog igång där ute på Gärdet och det var självklart svårt att förutse. Men det visade sig att det fanns en massa grupper runt om i landet som till exempel Hoola Bandoola Band och Träd, gräs och stenar. Gärdet blev platsen där grupperna träffades och när det visade sig att det fanns en stor efterfrågan på den sortens musik så utvecklades det, säger Jan.

   Han kan idag konstatera att proggrörelsen, tvärtom vad många trodde, var oerhört bräcklig.

   - Det var inte en enad och stark rörelse som många vill ge sken av och jag vill inte idealisera rörelsen på något sätt. De olika musikgrupperna skilde sig mycket från varandra och lyssnade inte så mycket på varandras musik. Många av grupperna spelade musik som var någon slags utflippad rock. Jag och till exempel Turid, som jag umgicks mycket med, var en kontrast till detta med våra sköra visor, berättar Jan.

   Men Jan Hammarlund försökte i alla fall att få till en bättre kommunikation mellan grupperna då han bland annat gjorde tolkningar av låtar från grupper som Hoola Bandoola Band, Nationalteatern och Love Explosion på sina första album.

 

Svensk kulturpolitik var viktig

Men han tycker inte att musikgrupperna var den viktigaste delen av proggrörelsen utan snarare de politiska aktivisterna.

   - Det var bland annat de olika musikforumen som växte fram överallt i Sverige och tidningen Musikens Makt, som var oerhört betydelsefull under några år, som var viktigast inom proggrörelsen. Utan dem hade det inte blivit någon rörelse, konstaterar Jan.

   Men det allra viktigaste var Sveriges kulturpolitik som förändrades 1974. Det blev möjligt att i mycket större utsträckning få bidrag från staten till kulturverksamhet.

   - Från början spelade vi med en ljudanläggning som närmast liknade något slags elverk som drevs av en bensinmotor, säger Jan och skrattar.

   Det var minst sagt dåliga förutsättningar men när bidragen kom så fanns det möjlighet för Jan Hammarlund och de andra musikerna att leva på musiken.

- Vi fick ett hyfsat gage men sen skars tyvärr bidragen ned under 80-talet och det har fortsatt idag.

   Att bidragen sedan minskade blev ödesdigert för proggrörelsen.

   - Den främsta orsaken till att rörelsen slutligen föll samman tycker jag är att kulturbidragen försvann för de betydde väldigt mycket. Samtidigt finns det en faktor till som jag tycker ofta är överskattad men som ändå spelade in och det var att politrukerna tog sig in i rörelsen. De var politiskt engagerade personer med främst marxist-leninistiska åsikter som inte alls var intresserade av kultur och som inte hade någon som helst känsla för konst eller poesi. Däremot såg de musikerna som ett medel för att sprida propaganda. De försökte tala om för musikerna vad de skulle skriva för texter och hur musiken skulle vara utformad.

   Jan Hammarlund klarade sig i stort sett från politrukerna och det tror han berodde till stor del på att han tolkade sångdiktare från tredje världen som Violeta Parra från Chile och var aktiv i Chilekommitén och i gayrörelsen.

   - De flesta såg mig nog mest som en haschrökande hippie, säger Jan skämtsamt. De kunde inte ge sig på någon som sjöng sånger om tredje världen.

 

Klasskampen fortsätter

Under proggrörelsen var klasskampen tydlig och det fanns tydliga skillnader mellan samhällsklasserna. Dessa skillnader finns kvar ännu idag men klasskampen gestaltar sig på ett annat sätt.

   - Klassförtrycket finns kvar i alla fall och det har blivit ännu värre nu än vad det var under sjuttiotalet. Sen kan jag tycka att klasskampen är lite lam idag. Men jag har fått uppfattningen att dagens ungdomar har en högre bildningsnivå än vad många hade under proggrörelsen för då var vänstern väldigt dogmatisk, det var många marxist-leninistiska teser som var inlärda bland vänsteraktivisterna och lite utrymme för personliga uppfattningar. Folk är mer vakna idag, tycker Jan.

   Jan Hammarlund tror på dagens ungdom och hoppas att de även i framtiden fortsätter att protestera mot orättvisorna i samhället.

   - Utsugningen, enorma studielån och arbetslöshet är ett problem för ungdomarna nu som då. Men jag tror att de reser sig på ett annat sätt idag än vad vi gjorde.

   Den viktigaste politiska frågan idag för Jan Hammarlund är av en annan karaktär.

   - Det tycker jag är fördelningsfrågan som har gått helt åt fel håll. Allmän egendom har stulits och privatiserats och det måste stoppas, säger Jan.

 

Homosexualiteten tystades ner

Jan Hammarlund var den första kända artisten som öppet gick ut med att han är homosexuell och han var länge den enda kända homosexuella artisten i Sverige. Men bemötandet av homosexualitet var inte speciellt positivt.

   - Det möttes med tystnad. Om jag förde frågan på tal på till exempel olika musikforum bland aktivister och andra som jag kände mig hemma bland och som hade ungefär samma politiska ståndpunkter som jag så blev det ofta helt tyst.

   På Jan Hammarlunds första skivor så är det flera låtar som tydligt berättar om hans förhållande till killar. Bland annat gjorde han låtarna Sexualpolitiskt snack och Ville som har ett väldigt tydligt ställningstagande i ämnet. Men de låtarna nämndes inte i recensioner av skivorna eller alls i medierna.

   - Jag nämnde ofta frågan i intervjuer med journalister men det kom aldrig med i tidningen. När jag frågade journalisterna varför de inte hade skrivit om det så svarade de förvånat att de trodde att det var sagt i förtroende. I en intervju med Svenska Dagbladet så bad jag den kvinnliga journalisten att hon skulle skriva om ämnet men då svarade hon att hon inte kunde hantera det. Då erbjöd jag mig att själv skriva några rader om min läggning och mina ståndpunkter vilket jag också gjorde, berättar Jan.

   Att bryta tystnaden kring homofrågor såg Jan Hammarlund som en viktig uppgift. Men när väl homosexualitet blev ett uppmärksammat ämne så blev intresset stort från medierna.

   - Runt 1980-81 så blev plötsligt alla intresserade av mig då jag var en av de få kända homosexuella personerna. Då blev det nästan för mycket ett tag men det fick man ta då.

 

Våldet mot homosexuella har ökat

Jan Hammarlund tycker att det har blivit mycket mer accepterat att vara homosexuell idag än vad det var under sjuttiotalet. Men idag finns samtidigt ett mer utbrett förtryck mot homosexuella än vad det fanns tidigare.

   - Under sjuttiotalet fanns det inget riktat våld och terror mot homosexuella från till exempel nynazistiska grupper och religiösa fanatiker som det finns idag. Så fort vi får några rättigheter så slår de tillbaka med våld och protester. Första mordet på en homosexuell person inträffade 1984 då nynazisterna bland annat ristade in ett hakkors på offrets buk. De flesta mord från nynazistiska grupper drabbar homosexuella personer. Det har varit ett tjugotal kända fall av mord av homosexuella från nynazistiska grupper sedan 1984, säger Jan och suckar.

   Homosexuella har trots allt nått en hel del framgångar politiskt sedan sjuttiotalet.

   - Socialstyrelsen tog bort sjukdomsstämpeln på homosexualitet, de trodde väl att vi skulle sjukskriva oss och begära sjukersättning, säger han och skrattar. Vi har även fått en plats i lagstiftningen om hets mot folkgrupp och fått plats i partnerskapslagstiftningen.

 

Ny publik

Jan Hammarlund är en av de få artister från proggrörelsen som fortfarande håller på. Han har släppt sammanlagt 20 album med både tolkningar av andra artister och egna låtar. Men han har inte svårt att hitta motivation till att fortsätta.image6

   - Det finns så mycket att berätta. Men en annan viktig orsak är att jag inte vet vad jag göra annars, jag ser inget alternativ, säger Jan.

   Dessutom tycker Jan Hammarlund att han får ett helt annat gensvar och en helt annan uppmuntran nu än vad han fick under början av sin karriär.

   - Detta gäller framför allt mina texter. Många av mina gamla texter var bra men av någon anledning så verkade det som att inte alla riktigt förstod vad de handlade om. Nu när jag är ute och spelar så händer det att tonåringar sitter och sjunger med i mina nya låtar och i texter som är komplicerade och har ett viktigt innehåll. Det är naturligtvis inspirerande.

   Idag väljer Jan att göra nya inspelningar på många av sina gamla låtar. Han har ett komplicerat förhållningssätt till sina gamla låtar idag.

   - Det är skillnad på hur man utformar låtarna när man precis har lärt sig dem och när man har sjungit dem hundra gånger för då kan man dem naturligtvis mycket bättre. Mitt gamla skivbolag Silence har frågat mig många gånger om vi ska ge ut en samling med mina gamla låtar men jag är inte speciellt intresserad av det. Jag vill att folk istället ska få upp ögonen för mina nya låtar och såklart även nyinspelningarna av de gamla låtarna som är betydligt bättre, säger Jan.

 

Comeback

Under många år skrev Jan Hammarlund knappt en enda egen låt och fick ständigt frågan varför han inte längre skrev egna låtar.

   - Men den viktigaste frågan är kanske varför jag slutade och det beror på att jag var så trött på formen och industrin. Jag tyckte att det skrevs så mycket onödiga låtar som egentligen inte betydde så mycket.

   Istället ägnade han sig mycket åt att tolka andra artister som till exempel Brecht som han lärde sig mycket av och som har gett honom nya infallsvinklar. Under slutet av nittiotalet gjorde han en efterlängtad comeback i låtskrivandet som resulterade i skivan Grässtrån och gatsten som släpptes 2002. Skivan innehåller bland annat tre låtar om Göteborgskravallerna och en som tar upp kriget mot terrorism.

   - Jag började skriva egna låtar igen 1999 och då började jag arbeta med låtarna på ett mer intelligent och noggrant sätt. Jag arbetade mycket mer med innehållet och formen på låtarna. Nu kan jag arbeta i upp till ett år med en låt tills den låter precis som jag vill ha den. Sedan läser jag på mycket mer om ämnet jag ska ta upp i låten. När jag skulle skriva låten Jerusalem så läste jag säkert 10-20 böcker innan så att innehållet skulle vara så korrekt som möjligt. Förut så hände det ofta att jag kunde få en snilleblixt och skriva klart en låt på ett par timmar eller några dagar och det kan självklart hända idag också men inte lika ofta. Jag har ett helt annat sätt att arbeta nu.

   Jan Hammarlund har en klar bild av hur framtiden ser ut för hans egen del.

   - Jag ska fortsätta skriva låtar som tar lång tid för mig nu för tiden. Sen är det en massa politiska möten mot rasism bland annat som jag ska delta i. Men mest av allt fokuserar jag på att skriva låtar som sagt som jag lägger upp på hemsidan tills jag får ihop tillräckligt med material för att ge ut en ny skiva. Jag ägnar mycket tid åt att läsa, tänka och skriva. Och så kommer jag självklart även att spela en del ute, men det går i vågor, ibland är det mycket spelningar och ibland mindre. Men det är förstås en viktig del, säger Jan Hammarlund.

   Och visst lär han hålla på ett bra tag till, vi har inte hört nog av Jan Hammarlund.


Kommentarer
Postat av: juan cea

hola
como estas tantos cantos sin verte un abrazo juan como hago para comprate el libro con las canciones de violeta y buen converzar un rato si tienes tiempo

2008-03-13 @ 12:52:45

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0