proggblogg

Ulf Dageby började sin musikaliska karriär som trubadur och frilansande musiker innan han 1971 anslöt sig till musikteatergruppen Nationalteatern. Som sångare och låtskrivare i Nationalteatern gjorde han senare låtar som Livet är en fest, Barn av vår tid och Rövarkungens ö som för alltid har satt sitt avtryck i den svenska kulturhistorien.

   Han blev även känd som karaktären Sillastryparn som gjorde den kultförklarade låten Doin? the omoralisk schlagerfestival, en karaktär som han var senare tvungen att döda eftersom det yttre trycket blev för hårt. Sillastryparn förväntades vara en moralisk figur som var emot Schlagerfestivalen, men sådan var han inte för Dageby. Men trots att Ulf Dageby hade en sådan framstående position inom proggrörelsen såg han sig inte som en av de ledande krafterna.

   - Jag har aldrig sett mig själv som en ledande person i någon rörelse över huvud taget. Jag ser mig själv som musiker. Jag vet inte ens vad proggrörelsen var. Många tror att det var en enhetlig rörelse och inget kan vara felaktigare. Det var bara ett speciellt klimat under den här perioden som var väldigt hårt politiskt. Men musikaliskt var jag självklart en av de ledande eftersom Nationalteatern var så stora, säger Dageby.

    Ulf Dageby trivdes aldrig med den politiska renlärigheten och fundamentalism som fanns under sjuttiotalet i vissa kretsar. Han tycker bättre om det fördomsfria musikklimatet som det är idag. Det var stora skillnader mellan proggbanden.

   - Förut snackade till exempel inte jazzmusiker och rockmusiker med varandra, det var ett hårt klimat. Men idag så spelar alla med varandra på ett helt annat sätt. Till exempel Nikke Ström och Håkan Svensson ses som en lika stora musikaliska konstnärer som en kapellmästare i en symfoniorkester. Det är inte lika snobbigt som det var innan.

   I Nationalteatern höll man ihop och Ulf Dageby tycker att de var ett jävla fräckt gäng. De har medvetet alltid hållit sig utanför evenemang som arrangeras av partier och har till exempel alltid avböjt från att spela på första maj.

Hanna från Arlöv = sosselåt

Flera av Nationalteaterns medlemmar hade olika ståndpunkter politiskt. En del i gruppen hade närmast anarkistiska åsikter och andra var anhängare av kommunism och partiet KPML(r) som var stora i Göteborg. Ulf Dageby tyckte illa om KPML(r) av hela sitt hjärta och såg inte Nationalteaterns som ett medel för politisk kamp, som kanske andra inom Nationalteatern gjorde. Trots meningsskiljaktigheterna blev det nästan aldrig några diskussioner om låtarnas politiska budskap inom Nationalteatern. En viktig anledning till det tror Ulf Dageby var att de flesta låtarna var teatermusik.

   - Det var oftast en eller två personer som skrev pjäserna och vi hade aldrig några stormöten om dialogerna. De andras uppgift var istället att realisera pjäsförfattarens vision. Jag och Anders Melander skrev de flesta sångerna och det var oftast inte några diskussioner om texterna innehåll. Men jag minns när jag hade skrivit Hanna från Arlöv där det gnälls på fläktar och sådär. Då tyckte de andra att jag var en jävla sosse, säger Ulf Dageby och skrattar.

   Han medger att det politiska budskapet var viktigt under proggrörelsen, men säger också att det viktigaste för honom var om låten var bra. Han tycker att det politiska budskapet i Nationalteaterns låtar skiljer sig från många av de andra proggbandens låtar.

   - De har inte ett politiskt budskap på det sättet. Ofta finns det en lärosats i sista versen i politiska låtar. Men om vi till exempel ska ta Livet är en fest så lyder de sista raderna; glöm din verk i hjärtat och glöm ditt kneg min vän, för snart så är det fredag då försöker vi igen. Jag har svårt att se det politiska budskapet i den texten. Och låtar som Kolla Kolla, som jag inte har skrivit, och Spisa, handlar ju båda om en bedrövlig person som det är riktigt synd om. Andra grupper inom proggen hade ett mer kampinriktat budskap, men det kan du inte hitta i Nationalteaterns texter.

   Men att kunna påverka med texterna var självklart viktigt för Ulf Dageby.

   - Vi var ett gäng som sjöng på svenska och om den verklighet som ungdomarna själva levde i.

"Jag skrev låten Barn av vår tid i ett rent raseri.

Flera ungdomar dog under en period

och de vuxna brydde sig inte"

- Att vi sjöng om deras verklighet var nog väldigt viktigt för ungdomarna i förorten. Det var inte på engelska och handlade inte om love som var vanligt tidigare. På det sättet tror jag att vi har betytt otroligt mycket.

   Nationalteaterns musik förändrade sig en del från Ta det som ett löfte till skivorna med Rockorkestern i slutet på sjuttiotalet. En stor förändring var att den sista skivan, Rövarkungens ö, inte innehöll någon musik som var hämtad från olika teaterpjäser utan var en renodlad rockplatta. Men den största förändringen i Nationalteaterns musik kom mellan den första och andra plattan.

   - Sättet vi gjorde Ta det som ett löfte på var väldigt konstigt, berättar Dageby. Då körde vi bara med pålägg. Det kunde börja med att Anders Melander enbart spelade in trummorna. Och alla i Nationalteatern propsade på att spela, trots att alla inte var musiker. Det gjorde att en basgång till en låt kunde ta en hel dag att spela in istället för att jag eller Anders hade kunnat sätta den på en gång. Och så där höll det på under den första skivinspelningen. Men innan Livet är en fest gjorde jag revolution i Nationalteatern och begärde att vi skulle spela in med helt bandet som grund, och det visade sig bli bättre.

Efter avhoppet

1982 slutade Ulf Dageby i Nationalteatern och gav ut en soloplatta som fick namnet En dag på sjön. Hans musik genomgick med den skivan en drastisk förändring.

   - Nu kom meningen och budskapet ur mitt eget huvud och det var inget politiskt. Den gjorde verkligen folk förvånade. Det blev en fräck skiva som rörde om lite grann. Efter Nationalteatern har jag inte skrivit renodlat politiskt, och det har jag väl egentligen heller aldrig gjort.

"Hanna från Arlöv är väl egentligen

den mest politiska låten jag har gjort,

trots att det var den enda som

det blev tjafs om politiskt sätt"

Han har släppt ytterligare två soloplattor efter En dag på sjön. 1984 kom Lata rika och fem år senare kom plattan Känsliga soldater som är det senaste som han har gett ut. I början av nittiotalet satte sig Ulf Dageby oväntat i skolbänken för att studera komposition i fyra år på musikhögskolan i Göteborg.

   - Jag var rätt trött på all barnslig popmusik under den här perioden och ville ha en seriös inställning till musiken igen, berättar Dageby. Studierna gav mig mycket fler verktyg i arbetet med musiken men jag tror inte att det har så stor betydelse när jag spelar rock n roll. Men jag tror inte att det är många musiker idag som har den bredden som jag har, om jag får skryta lite. Jag kan skriva både musik till symfoniorkestrar och rocklåtar.

   Det var länge sedan Ulf Dageby gav ut en platta nu, men kanske kan vi förvänta oss ett nytt skivsläpp i framtiden.

   - Jag har blivit mer sugen på att spela in ny musik den senaste tiden, men inte till Nationalteatern. Vi har snackat en del om det men det går inte att skriva ny musik till Rockorkestern, det blir för larvigt. Repertoaren är redan färdig. Men vi har bildat en liten kvartett med Håkan Svensson och några andra killar som vi kanske kan kalla Ulf Dageby band eller något liknande som kanske kommer att spela in en skiva.

   Ulf Dageby har arbetat mycket med musik till film och TV både under sjuttiotalet och senare. Han är känd för sitt samarbete med filmmakaren Stefan Jarl och han har gjort musik till flera av Jarls filmer, bland annat filmen Ett anständigt liv. Han har också gjort musiken till flera av Beckfilmerna.

   - Det har bland annat varit ett levebröd även om det är lite speciellt att arbeta med musik till en sådan som Stefan Jarl. När man gör filmmusik så går det mycket ut på att förverkliga filmmakarens vision. Men på senare tid har budgeten och produktionstiden för filmmusiken minskat. Allt ska gå svinfort och kosta lite och det känns inte så roligt.

   Han trivs bättre med att göra teatermusik och det har arbetat mycket med även efter sitt avhopp från Nationalteatern. Han bidrog med den mesta musiken till Tältprojektet som turnerade runt i Sverige 1977 och på senare tid har hand bland annat arbetat med bland annat Thorsten Flinck och Jonas Cornells uppsättningar av olika pjäser. Nu senast arbetade han med Peter Birros nya pjäs som heter Neil Armstrong var aldrig på månen som sattes upp på Dramaten under hösten 2005.

   - Men det är en helt annan teatermusik än den jag gjorde med Nationalteatern för då gjorde vi låtar medan dagens teatermusik är mer symfonisk musik. Det är två olika världar, säger Dageby.

Vi fortsätter spela rock n roll...

Nationalteaterns Rockorkester har återuppstått flera gånger, bland annat spelade de på Hultsfredsfestivalen 1995. Idag spelar de regelbundet inför sin entusiastiska och trogna publik. Nationalteaterns musik hittar ständigt nya generationer av lyssnare.

   - Jag kan nämna en spelning i somras där det stod tonåringar längst fram och bokstavligt talat bölade när vi spelade. Det gjorde mig verkligen rörd. Och så kan jag nämna till exempel Rövarkungens Ö som är en av våra mest populära låtar även om den är svår att få in när vi spelar live eftersom den är så lång. Den tar ju nästan 20 minuter att spela live, men det står ändå tonåringar som kan vartenda ord i denna oändliga text. Det är fantastiskt roligt.

   Ulf Dageby har aldrig slutat att bli förvånad när han spelar de gamla låtarna med Nationalteatern.

   - Jag inser idag styrkan i de där låtarna. Jag är äldre nu och har en annan syn på dem. Jag vill inte att vi ska låta som ett gammalt trött coverband.

"Jag var väldigt glad när The Strokes kom

och gjorde något nytt med rocken.

Och jag älskar The Hives och Hellacopters.

Jag lyssnar mycket på tung jävla hårdrock"

Ulf Dageby tycker att Nationalteatern hänger med sin tid och anser att han både sjunger bättre och spelar gitarr bättre idag. Nationalteaterns nuvarande uppsättning består av Ulf Dageby på sång och gitarr, Nikke Ström på bas, Håkan Nyberg på trummor, Mattias Hellberg på sång och Håkan Svensson på gitarr. Han tycker att uppsättningen är en lyckad kombination.

   - Jag tycker att dagens Nationalteatern är den bästa versionen någonsin, säger Dageby entusiastiskt. Det är jävligt kul att Mattias Hellberg är med på sång och sådär. För första gången på över trettio år har vi börjat få bra recensioner, innan har dom tjatat om gubbrock och så vidare. Och så länge det är så här roligt är det bara att bomba på och passa på att ha kul. Jag är ju musiker och det får man inte glömma även om vi nästan blir behandlade som profeter av publiken.

"Vi är bara vanliga musiker som älskar att spela musik.

Och om man spelar i ett bra band så är livet alltid en fest"

Nationalteatern live i Kalmar 2007. Från vänster: Ulf Dageby, Mattias Hellberg,
Nikke Ström och Håkan Nyberg. I bakgrunden syns omslaget på Livet är en fest.